Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times
Men det finns en bok som jag faktiskt läst fler än tre gånger; Glaskupan av Sylvia Plath.
Första gången jag läste Glaskupan var 1987 i den bokcirkel min gymnasielärare i svenska drog igång. Tack Kaj-Peter! Nu var det säkert 15 år sedan jag läste den men jag såg att den finns inne på biblioteket.
Det är en sorglig berättele om en ung kvinna, Esther Greenwood, i 1950-talets USA. Esther vinner nån slag skrivartävling och får spendera en tid i New York på ett förlag som ger ut en damtidning. Hon möter där en värld och livsstil hon inte är van vid. Esther tror att hon ska hon spendera sommarlovet på en skrivarkurs men när hon kommer hem till Boston får hon veta att hon inte blivit antagen. Det är väl här, om inte tidigare, som Esthers mentala ohälsa blir tydlig. Sedan följer självmordsförsök, vistelse på mentalsjukhus och kampen mot depression och schizofreni.
En kort tid efter att Glaskupan publicerades 1963 dog Sylvia Plath genom självmord.
Nu åker jag till biblioteket och lånar boken. Här ska omläsas! :-)
Day 01 – Best book you read last year
Den bästa bok jag läste förra året är helt klart Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist. Precis som de flesta av Ajvides böcker så är det här en vacker kärlekshistoria som behandlar vänskap, utanförskap, lojalitet, svek och detta svåra att bli vuxen. Kärleken till musik knyter samman männsikor som kanske inte alltid har så mycket annat gemensamt. Detta beskrivs med ett underbart språk och varvas med ett övermått av blod och hjärnsubstans samt en borrmaskin.
Förutom Lilla Stjärna har John Ajvide Lindqvist även skrivit Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda och andra blodiga kärlekshistorier.
"Gröt är inte gott!"
30 days of books
Day 01 – Best book you read last year
Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times
Day 03 – Your favorite series
Day 04 – Favorite book of your favorite series
Day 05 – A book that makes you happy
Day 06 – A book that makes you sad
Day 07 – Most underrated book
Day 08 – Most overrated book
Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving
Day 10 – Favorite classic book
Day 11 – A book you hated
Day 12 – A book you used to love but don’t anymore
Day 13 – Your favorite writer
Day 14 – Favorite book of your favorite writer
Day 15 – Favorite male character
Day 16 – Favorite female character
Day 17 – Favorite quote from your favorite book
Day 18 – A book that disappointed you
Day 19 – Favorite book turned into a movie
Day 20 – Favorite romance book
Day 21 – Favorite book from your childhood
Day 22 – Favorite book you own
Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven’t
Day 24 – A book that you wish more people would’ve read
Day 25 – A character who you can relate to the most
Day 26 – A book that changed your opinion about something
Day 27 – The most surprising plot twist or ending
Day 28 – Favorite title
Day 29 – A book everyone hated but you liked
Day 30 – Your favorite book of all time
Råttgift och grandiskräk
-Jag tror att din hund har ätit råttgift.
Det är inte det man vill säga i telefonen till kusinen vars hund man passar, tro mig.
Så här var det: Marie skulle iväg till Vänersborg en kväll för att fika med en kompis. Saphira skulle stanna hos mig.
Jag gör sådant jag brukar göra på kvällskvisten. Eldar och, eftersom veden tagit slut, går ut och hämtar in en famn från vedförrådet. När jag 45 sekunder senare kommer in i pannrummet står Saffe och tuggar så det knastrar. Kattmaten, tänker jag och undrar hur hundfan kunnat få upp Mjau-påsen som har en sådan där bra plast-zipper. Då ser jag att det hon tuggar på är turkost och påminner om Jespers färgkritor. Det är varken kattmat eller färgkritor. Någonstans ifrån, troligtvis under pallvagnen som jag staplar veden i, har Saffe fått tag i en bit råttgift. Först tänker jag att det inte är så farligt. Han som sålde råttgiftet sa att det inte alls var farligt för husdjur eftersom de måste äta stora mängder av giftet vid upprepade tillfällen för att det ska ha någon effekt. Dessutom så är Saphira en så stor hund att det säkert inte är farligare än en färgkrita. Men tänk om det inte alls stämmer. Jag känner hur blodet rusar runt i huvudet på mig och magen knyter sig. Ska jag ringa veterinären först och höra honom säga att mannen på Svens såg har alldeles rätt eller ska jag ringa kusinen först (hon är ju trots allt blivande veterinär) och höra henne skratta och säga något lustigt med anspelning på att Saphira äter så dåligt med mat. Jag ringer kusinen.
-På rikigt!?
Nej, det var inte det jag ville höra.
-Var finns närmsta veterinär?
Ja, var fan får man tag i en veterinär i Dalsland en onsdagskväll?
Jag ringer distriktsveterinären i Frändefors och får tag på honom efter 15 nervösa minuter. Efter att jag berättat vad som hänt förklarar han att jag måste få henne att kräkas och att hon sedan behöver få en injektion med vitamin K rätt så snabbt. Men han var inte väldigt oroad eftersom hon är en sådan stor hund.
Hur får man då en hund att kräkas? Jo, man lägger salt längst bak på tungan och väntar. Jag får ner en ½ tesked salt i halsen på Saphira men ingenting händer. ½ tesked till men ingenting händer. Jag tar med henne ut i hallen ifall hon skulle börja ulka men hon verkar oberörd, står bara vid dörren och viftar på svansen. Ja ja, vi kan ju lika gärna gå ut lite. Hon hinner precis utanför dörren innan hon utan förvarning lägger ur sig en turkos sörja. Aldrig har jag varit så glad över att se en spya. Att Saffe för en gång skull hade ätit rätt så bra med mat några timmar tidigare är säkert också positivt även om det nu ligger 1 meter från min ytterdörr och det fryser snabbt eftersom det är så kallt. Medans vi väntar på Marie plockar jag med pincett upp alla små bitar av råttgiftet som Saphira inte svalt utan som ligger kvar bland träflisor i pannrummet. Tack och lov var det rätt mycket som hon inte fått i sig.
Snart kommer Marie och tar med sig Saphira till veterinären som lovat möta upp på veterinärstationen. Hon får med sig en tändsticksask med resterna av råttgiftet så att veterinären ska få en uppfattning om hur mycket hon fått i sig. Saphira får en injektion med vitamin K och tabletter som hon ska äta i några vekcor. Tydligen är dagens råttgift antikoagulantia som hämmar blodets koaguleringsförmåga och kan orsaka inre blödningar. Vitamin K i några veckor och några kontrollprover för att se att blodet koagulerar som det ska.
Nu har det gått 2 veckor hon Saffe verkar må bra. Det tog en vecka innan det var så pass varmt att jag kunde hacka loss den turkosa grandisspyan. :-)
Gammal utmaning
Jag flyttar den här från en gammal blogg.
Skapad av Andrietta fre, januari 09, 2009 10:09
Från Kvastens Klotterplank kommer denna sexiga utmaning.
6 favoritprogram:
Oj, jag tittar ju nästan aldrig på TV. Jag tycker så illa om att anpassa mitt liv efter TV-tablån. Däremot följer jag några serier via datorn.
1. Medium
2. Desperate Housewives
3. Lost
4. Top Model
5. Elaka kocken/Hell's Kitchen och annat med chef Ramsey
6. Bolibompa
6 saker jag gjorde igår:
Snacka utmaning, jag som har minne som en guldfisk. Nåja, jag gör ett försök.
1. Efter att jag skickat iväg Jesper till skolan hittade jag en e-bok på nätet om hur man blir självdisciplinerad på 10 dagar och bestämde mig raskt för att ge mig i kasst med detta. Somnade och sov till 12.30.
2. Fick skjuts till Mellerud och tillbaka av min underbara kusin Ullis så jag kunde gå till apoteket och sen handla lite.
3. Svor över att bilfanskapet bara står där, halvvägs ut ur garaget, och hånflinar åt mig. Funderade på att städa bilen och bestämde mig för att göra det imorgon.
4. Mahmelie kom hem efter ett dygn hos Linda i Mellerud. De blev värsta bråket mellan henne och Brittan så jag fick gå emellan. Jag måste verkligen hitta ett hem åt lilltjejen snarast.
5. Läste hund- och bilannonser och hittade helt sjukt knepiga formuleringar. T ex "nästan hela bilen startar" och "Halva svansen är vit. och har en vit fläck i pannan". Jag skrattade och var både förvånad, bestört och glad över att folk a) inte är medvetna om sina skrivsvårigheter b) är medvetna och ändå inte ber om hjälp. Nåja, alla kan ju inte vara lika bra som jag.
6. Kom i säng alldeles för sent som vanligt men kunde ändå inte somna. Jag låg och tänkte på saker jag borde få gjort. Packa upp resten av flyttlådorna, sätta upp lamporna i vardagsrummet, ringa viktiga samtal mmm. Jag beslutade mig för att det var dags att bli en bättre människa och att bli det imorgon. Men då var kl redan 02.40 så "imorgon" är ju på lördag.
6 favoritrestauranger:
1. Trattoria e contorni - en underbar pastarestaurang i Linnéstaden, Göteborg
2. Solrosen - vegatarisk restaurang i Haga, Göteborg
3. Mitt eget kök
4. Pappas Färsk rödspätta med potäter och krôser
5. hmm, avskyr snabbmatskjedjor
6. eh, jo.... nä, jag kommer inte på nån mer
6 saker på min önskelista:
1. Rättvisa
2. Ett jobb
3. En bil som fungerar
4. Betalda räkningar
5. En ny Tarantino-film
6. Någon att dricka vin med ikväll
Är du redo att anta utmaningen? Hojta till när du gjort det så lägger jag upp länken här.
Bodil Mårtesson
En grej som stör mig är hur Bodil framställer Joakim Hills privatliv. I den första boken "En chans för mycket" vävs Hill's spirande kärlek väl ihop med huvudhistorien men i den senare böckerna funkar det inte alls. Det känns som att man stoppat in lite privatliv här och var som utfyllnad eller kanske för att det är så det ska vara i moderna deckare. Jag är inte bara polis - jag är pappa också. Problemet med vem som ska hämta på dagis och arbetande föräldrar känns alltför trivialt och irrelevant i en deckarhistoria.
Hur troligt är det att en kvinna som har blivit kidnappad, misshandlad, såld till prostituion och dagligen blir våldtagen fantiserar om häftigt sex på sin "lediga" tid? För mig känns det absurt.
Ibland tycker jag också att Bodil slarvat med att kolla upp bakgrundsfakta. När hon till exempel i "Nattportierns historia" skriver om SSRI-preparat så känns hela intrigen helt bisarr. Jag vill inte skriva för mycket för att förstöra för er som har tänkt att läsa boken men när man bygger hela bokens handling på en speciell företeelse borde man ha mer koll på hur saker och ting funkar. Kunskap om hur SSRI-preparat påverkar en människa torde vara lätt att ta reda på. Jag tvivlar också starkt på att det i ett kemlabb står SSRI rätt och slätt på en burk. Borde inte det inte vara substansens namn (Sertralin, Escitalopram, Citalopram) som stod på burken?
Jag är glad att jag inte lagt ner någon större tid på de senare böckerna. Det funkar som tidsfördriv men tyvärr inte mycket mer.
Hon fattas mig
När du bestämde dig för att gå
trodde du inte att du skulle bli saknad då?
När du började att planera din sorti
anade du inte helvetet jag skulle hamna i?
När du inte orkade slutföra det som var
kunde ingen fått dig att stanna kvar?
När du lät livet rinna ifrån dig
tänkte du då någon gång på mig?
Om du nu ser mig från en himlen som mattas
kan du då förstå att du fattas?
Haiku
Det första regnet
Väcker liv i det döda
Jag sover ännu
en sko på vägen
Det ligger en sko på vägrenen. Den stör mig. Hur kom den dit? Vems är den? Hur kan någon tappa en sko på en skogsväg? Jag har till och med sett ensamma skor vid motorvägen. Det stör mig. Jag kan inte släppa tanken på skon som ligger där. Är det någon som gått vid vägen och tappat skon då denne någon blivit indragen i en bil? Jag gör upp olika scenarion om hur skon har hamnat där. Det är som ett tvång. Jag måste förstå. Jag får ångest vid tanken på skon. Den stör mig. Det skulle kännas bättre om det var ett par skor.
Katastrofmagnet
På frågan "Vad är då en katastrofmagnet?" skulle jag faktiskt inte svara "Det är en sådan som jag".
Jag är ju så mycket mer än bara tjejen som lyckas med det omöjliga. Jag är nyfiken, ärlig, omtänksam, intelligent, kreativ, rolig, mamma, författarwannabe, envis, hundägare och mycket mer. Jag är också otålig, rastlös, chokladberoende, osäker, fd rökare och mer därtill.
Men hur kommer det sig att jag råkar ut för så mycket konstiga saker? Som ny på jobbet klarade jag av att köra över en slang på skurmaskinen. Det blev en dyr historia. Jag har sprungit in i dörrar så näsan knäckts (ja, på riktigt!). Titt som tätt trasslar jag till hela livet så det blir onödigt krångligt att reda ut.
Jag tror jag vet hur det kommer sig. Jag tror att det är som Kafka skrev
"Alla mänskliga misstag begås av otålighet".
