I ♥ MUDDAR




Att sticka muddar är verkligen roligt. Det finns så många variationer på mönster, färger och garner att inte ens jag borde tröttna i första taget. Dessutom går det snabbt och man kan gott och väl sticka ett par muddar eller två när man vilar från ett större projekt och väntar på att motivationen ska återkomma. Och de är perfekta presenter. Ett par fina spetsmuddar mded sidanband runt istället för en blomma till middagsvärdinnan eller ett par tuffa stickade i t ex ett fotbollslags färger blir mycket uppskattat av syskonbarn eller barnbarn.  



I fyndlådan utanför Handarbetsboden Lilla Gränd i mellerud hittade jag ett supermjukt och varmt ullblandgarn, Zoe från Svarta Fåret. Av det stickade jag ett par enkla men sköna muddar till en bekant med värkade handleder.





Samtidigt köpte jag ett antracitgrått alpackagarn som blev ett par spetsmuddar. De var roliga att göra så jag gjorde ett par gjorde ett par till i naturvit Rheuma thermal wolle med små gröna pärlor på varje spetsudd. Jag gav dem till systerdottern innan jag tagit ett foto av dem så tyvärr blir det ingen bild men ni kan säkert använda fantasin och se hur vackra de blev. -)






Nu har jag också skaffat mig ett konto på Ravelry.com
Där kan man bland annat se mitt nya projekt, en Revontuli-huivi eller Norrskenssjal. Jag har precis börjat så jag återkommer till den.




Day 04 – Favorite book of your favorite series

Jag har läst Liftarens Guide till Galaxen, en trilogi i fem delar (!), som en enda bok så jag vet inte vilken del som är bäst. De måste ju läsas i ordning om man ska hänga med (fast det är ju ingen garanti för att man ska hänga med i alla fall). Tydligen har det tillkommit en sjätte avslutande del skriven av Eoin Colfer. Den heter "Och en grej till..." Kanske ska jag läsa den, kanske inte.

Hur som helst: Se inte filmen! Ingen av dem!

Day 03 – Your favorite series

Ahh, den här var ju lätt. Min favoritserie är naturligtvis Liftarens Guide till Galaxen av Douglas Adams. Den är såå bra. Även böckerna om den holistiske detektiven Dirk Gently är också helt fantastiska. Adams skrev på ett språk så olikt allt annat jag läst. Så ologiskt att det blir självklart.

Liftarens Guide till Galaxen handlar om jordbon Arthur Dent som en morgon finner att hans hus ska rivas därför att det ligger i vägen för den nya motorvägen. Hans vän Ford Prefect visar sig vara en författare från en liten planet i närheten av Betelgeuse. Han får Arthur bort från huset till puben där han säger åt honom att dricka några öl, snabbt, trots att det bara är morgon. Strax dyker det upp Vogonskepp över varje nation på Jorden, de "hängde där på himlen ungefär på samma sätt som tegelstenar inte gör" och är där för att förinta orden för att ge plats åt en ny intergalaktisk motorväg. Med hjälp av Fords elektroniska "tumme" lyckas de räddas genom att lifta med en rymdskepp som visar sig vara ett Vogonskepp. Vogonerna är inte välvilligt inställda till liftarna och tvingar dem att lyssna till Vogonpoesi, den tredje värsta poesin i hela Universum, som orsaker lyssnaren fruktansvärd smärta och kramper. Självklart klarar de sig ur Vogonernas grepp och fortsätter att lifta runt i Galaxen.
Berättaren låter läsaren också ta del av andra händelser som sker, har skett eller skall ske som har mer eller mindre med historien att göra. Dessutom får vi ta del av ovärderlig kunskap från Liftarens Guide till Galaxen, en resehandbok för intergalaktiska liftare.

Glöm inte handduken

Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times

Jag är ingen omläsare! Det finns några böcker jag läst 2 gånger och troligen kommer att läsa igen: Liftarens Guide till Galaxen, Karin Fossums och John Ajvide Lindqvists böcker. Men en bok jag läst fler än TRE gånger? Först tänkte jag att den inte finns, om man inte räknar med barnböcker för då har jag läst Jack och bönstjälken för barnen 1000 gånger eller fler. :-)

Men det finns en bok som jag faktiskt läst fler än tre gånger; Glaskupan av Sylvia Plath.
Första gången jag läste Glaskupan var 1987 i den bokcirkel min gymnasielärare i svenska drog igång. Tack Kaj-Peter! Nu var det säkert 15 år sedan jag läste den men jag såg att den finns inne på biblioteket.

Det är en sorglig berättele om en ung kvinna, Esther Greenwood, i 1950-talets USA. Esther vinner nån slag skrivartävling och får spendera en tid i New York på ett förlag som ger ut en damtidning. Hon möter där en värld och livsstil hon inte är van vid. Esther tror att hon ska hon spendera sommarlovet på en skrivarkurs men när hon kommer hem till Boston får hon veta att hon inte blivit antagen. Det är väl här, om inte tidigare, som Esthers mentala ohälsa blir tydlig. Sedan följer självmordsförsök, vistelse på mentalsjukhus och kampen mot depression och schizofreni.
En kort tid efter att Glaskupan publicerades 1963 dog Sylvia Plath genom självmord.

Nu åker jag till biblioteket och lånar boken. Här ska omläsas! :-)

Day 01 – Best book you read last year

Oj, vad lång tid som gått sedan sist. Om jag fortsätter så här kanske jag är färdig med den här listan till jul... 2014.

Den bästa bok jag läste förra året är helt klart Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist. Precis som de flesta av Ajvides böcker så är det här en vacker kärlekshistoria som behandlar vänskap, utanförskap, lojalitet, svek och detta svåra att bli vuxen. Kärleken till musik knyter samman männsikor som kanske inte alltid har så mycket annat gemensamt. Detta beskrivs med ett underbart språk och varvas med ett övermått av blod och hjärnsubstans samt en borrmaskin.

Förutom Lilla Stjärna har John Ajvide Lindqvist även skrivit Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda och andra blodiga kärlekshistorier.

"Gröt är inte gott!"

30 days of books




Jag hittade en rolig (och säkert krävande) utmaning på Bokhora. Först måste jag gå igenom alla böcker jag läst/lyssnat på det senaste året innan jag kan börja. Ja, jag återkommer om det. Så här ser listan ut.

Day 01 – Best book you read last year
Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times
Day 03 – Your favorite series
Day 04 – Favorite book of your favorite series
Day 05 – A book that makes you happy
Day 06 – A book that makes you sad
Day 07 – Most underrated book
Day 08 – Most overrated book
Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving
Day 10 – Favorite classic book
Day 11 – A book you hated
Day 12 – A book you used to love but don’t anymore
Day 13 – Your favorite writer
Day 14 – Favorite book of your favorite writer
Day 15 – Favorite male character
Day 16 – Favorite female character
Day 17 – Favorite quote from your favorite book
Day 18 – A book that disappointed you
Day 19 – Favorite book turned into a movie
Day 20 – Favorite romance book
Day 21 – Favorite book from your childhood
Day 22 – Favorite book you own
Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven’t
Day 24 – A book that you wish more people would’ve read
Day 25 – A character who you can relate to the most
Day 26 – A book that changed your opinion about something
Day 27 – The most surprising plot twist or ending
Day 28 – Favorite title
Day 29 – A book everyone hated but you liked
Day 30 – Your favorite book of all time

Råttgift och grandiskräk

-Jag tror att din hund har ätit råttgift.

Det är inte det man vill säga i telefonen till kusinen vars hund man passar, tro mig.

 

 

Så här var det: Marie skulle iväg till Vänersborg en kväll för att fika med en kompis. Saphira skulle stanna hos mig.

Jag gör sådant jag brukar göra på kvällskvisten. Eldar och, eftersom veden tagit slut, går ut och hämtar in en famn från vedförrådet.  När jag 45 sekunder senare kommer in i pannrummet står Saffe och tuggar så det knastrar. Kattmaten, tänker jag och undrar hur hundfan kunnat få upp Mjau-påsen som har en sådan där bra plast-zipper. Då ser jag att det hon tuggar på är turkost och påminner om Jespers färgkritor. Det är varken kattmat eller färgkritor. Någonstans ifrån, troligtvis under pallvagnen som jag staplar veden i, har Saffe fått tag i en bit råttgift. Först tänker jag att det inte är så farligt. Han som sålde råttgiftet sa att det inte alls var farligt för husdjur eftersom de måste äta stora mängder av giftet vid upprepade tillfällen för att det ska ha någon effekt. Dessutom så är Saphira en så stor hund att det säkert inte är farligare än en färgkrita. Men tänk om det inte alls stämmer. Jag känner hur blodet rusar runt i huvudet på mig och magen knyter sig. Ska jag ringa veterinären först och höra honom säga att mannen på Svens såg har alldeles rätt eller ska jag ringa kusinen först (hon är ju trots allt blivande veterinär) och höra henne skratta och säga något lustigt med anspelning på att Saphira äter så dåligt med mat. Jag ringer kusinen.

 

-På rikigt!?

Nej, det var inte det jag ville höra.

-Var finns närmsta veterinär?

Ja, var fan får man tag i en veterinär i Dalsland en onsdagskväll?

 

Jag ringer distriktsveterinären i Frändefors och får tag på honom efter 15 nervösa minuter.  Efter att jag berättat vad som hänt förklarar han att jag måste få henne att kräkas och att hon sedan behöver få en injektion med vitamin K rätt så snabbt. Men han var inte väldigt oroad eftersom hon är en sådan stor hund.

Hur får man då en hund att kräkas? Jo, man lägger salt längst bak på tungan och väntar.  Jag får ner en ½ tesked salt i halsen på Saphira men ingenting händer. ½ tesked till men ingenting händer. Jag tar med henne ut i hallen ifall hon skulle börja ulka men hon verkar oberörd, står bara vid dörren och viftar på svansen. Ja ja, vi kan ju lika gärna gå ut lite. Hon hinner precis utanför dörren innan hon utan förvarning lägger ur sig en turkos sörja. Aldrig har jag varit så glad över att se en spya. Att Saffe för en gång skull hade ätit rätt så bra med mat några timmar tidigare är säkert också positivt även om det nu ligger 1 meter från min ytterdörr och det fryser snabbt eftersom det är så kallt. Medans vi väntar på Marie plockar jag med pincett upp alla små bitar av råttgiftet som Saphira inte svalt utan som ligger kvar bland träflisor i pannrummet. Tack och lov var det rätt mycket som hon inte fått i sig.

 

Snart kommer Marie och tar med sig Saphira till veterinären som lovat möta upp på veterinärstationen. Hon får med sig en tändsticksask med resterna av råttgiftet så att veterinären ska få en uppfattning om hur mycket hon fått i sig. Saphira får en injektion med vitamin K och tabletter som hon ska äta i några vekcor.  Tydligen är dagens råttgift antikoagulantia som hämmar blodets koaguleringsförmåga och kan orsaka inre blödningar. Vitamin K i några veckor och några kontrollprover för att se att blodet koagulerar som det ska.

 

Nu har det gått 2 veckor hon Saffe verkar må bra. Det tog en vecka innan det var så pass varmt att jag kunde hacka loss den turkosa grandisspyan. :-)

 


Strumpor, strumpor och annat stickat!


Jag stickade en låååång väska i Drops Eskimo som jag sedan tovade. Den blev bra om än lite smal.







Jag gjorde en Moebius-sjal i Järbo Vinga och den blev jättestor. Så här såg den ut i början.






Första raggsockan jag någonsin stickat. Foten blev bra men skaftet alldeles för löst. Men de är sköna ändå. Nästa par blev något bättre i passformen. Av garnet som blev över stickade jag ett par spiralstrumpor till systersonen.






Sedan var det dags att prova på toe-up till sonen. Det var en utmaning att få till hälen. De blev i alla fall väldigt stora och det var ju bra eftersom "lilla" sonen har stora fötter.
Stora sonen ville också ha ett par så då gjorde jag ett par härligt gröna.







I Mellanraggi rand stickade jag ett par långa spiralstrumpor och i Raggi Batik ett par långa sockor med bred resår. Dessa är mina favoriter!






I realådan utanför garnaffären i Mellerud hittade jag ett härligt buckligt garn, Sandnes Canto, och stickade den här mössan med jättestor tofs. Den är varm och mycket uppskattad.


Gammal utmaning


Jag flyttar den här från en gammal blogg.

 

 

 

Skapad av Andrietta fre, januari 09, 2009 10:09

Från Kvastens Klotterplank kommer denna sexiga utmaning.

 


6 favoritprogram:

Oj, jag tittar ju nästan aldrig på TV. Jag tycker så illa om att anpassa mitt liv efter TV-tablån. Däremot följer jag några serier via datorn.

1. Medium

2. Desperate Housewives

3. Lost

4. Top Model

5. Elaka kocken/Hell's Kitchen och annat med chef Ramsey

6. Bolibompa

 

6 saker jag gjorde igår:

Snacka utmaning, jag som har minne som en guldfisk. Nåja, jag gör ett försök.

1. Efter att jag skickat iväg Jesper till skolan hittade jag en e-bok på nätet om hur man blir självdisciplinerad på 10 dagar och bestämde mig raskt för att ge mig i kasst med detta. Somnade och sov till 12.30.

2. Fick skjuts till Mellerud och tillbaka av min underbara kusin Ullis så jag kunde gå till apoteket och sen handla lite.

3. Svor över att bilfanskapet bara står där, halvvägs ut ur garaget, och hånflinar åt mig. Funderade på att städa bilen och bestämde mig för att göra det imorgon.

4. Mahmelie kom hem efter ett dygn hos Linda i Mellerud. De blev värsta bråket mellan henne och Brittan så jag fick gå emellan. Jag måste verkligen hitta ett hem åt lilltjejen snarast.

5. Läste hund- och bilannonser och hittade helt sjukt knepiga formuleringar. T ex "nästan hela bilen startar" och "Halva svansen är vit. och har en vit fläck i pannan". Jag skrattade och var både förvånad, bestört och glad över att folk a) inte är medvetna om sina skrivsvårigheter b) är medvetna och ändå inte ber om hjälp. Nåja, alla kan ju inte vara lika bra som jag.

6. Kom i säng alldeles för sent som vanligt men kunde ändå inte somna. Jag låg och tänkte på saker jag borde få gjort. Packa upp resten av flyttlådorna, sätta upp lamporna i vardagsrummet, ringa viktiga samtal mmm. Jag beslutade mig för att det var dags att bli en bättre människa och att bli det imorgon. Men då var kl redan 02.40 så "imorgon" är ju på lördag.

 

6 favoritrestauranger:

1. Trattoria e contorni - en underbar pastarestaurang i Linnéstaden, Göteborg

2. Solrosen - vegatarisk restaurang i Haga, Göteborg

3. Mitt eget kök

4. Pappas Färsk rödspätta med potäter och krôser

5. hmm, avskyr snabbmatskjedjor

6. eh, jo.... nä, jag kommer inte på nån mer

 

6 saker på min önskelista:

1. Rättvisa

2. Ett jobb

3. En bil som fungerar

4. Betalda räkningar

5. En ny Tarantino-film

6. Någon att dricka vin med ikväll

Är du redo att anta utmaningen? Hojta till när du gjort det så lägger jag upp länken här.


Två surdegsbröd på gång



Så var det äntligen dags att använda surdegarna som jag närt med mat och kärlek och som svarat bubblande och syrliga dofter. Jag lät burkarna stå i ugnen med lampan tänd eftersom temperaturen inne är väldigt ojämn och det fungerade väldigt bra.



Nu har jag jag två olika sorters bröd på gång. Det första är ett ljust bröd på rågsurdeg http://paindemartin.blogspot.com/2009/08/lata-bli-ar-ocksa-bra.html och det andra är ett bröd på vetesurdeg med hälften dinkel http://paindemartin.blogspot.com/2009/10/det-godaste-ta-mig-tusan.html.



Degarna ligger nu i varsin burk med lock och jäser. Jag är lite orolig över rågdegen som är väldigt lös. Nu är det bara ca en timmes jäsning kvar på den degen och jag hoppas det blir bra. Nu ska jag starta ugnen.





Surdeg

Idag ska jag starta en surdeg och hålla tummarna för att den surnar till som det ska utan mögel. Jag hittade ett recept hos http://paindemartin.blogspot.com/2008/11/vetesurdeg-p-tre-dagar.html som verkar både enkelt att förstå och följa.

Nu ska här inhandlas ekologiskt rågmjöl och sedan sätter jag igång. Bilder följer med framgången. :-)


Bodil Mårtesson

Jag har den senaste veckan lysnnat på några av Bodil Mårtenssons böcker om Helsingborgspolisens kriminalkomissarie Joakim Hill och jag är lite besviken. Språket är det inget fel på även om det varken fascinerar eller griper tag i mig och intrigen funkar för det mesta även om det känns som att jag hört en hel del förut.

En grej som stör mig är hur Bodil framställer Joakim Hills privatliv. I den första boken "En chans för mycket" vävs Hill's spirande kärlek väl ihop med huvudhistorien men i den senare böckerna funkar det inte alls. Det känns som att man stoppat in lite privatliv här och var som utfyllnad eller kanske för att det är så det ska vara i moderna deckare. Jag är inte bara polis - jag är pappa också. Problemet med vem som ska hämta på dagis och arbetande föräldrar känns alltför trivialt och irrelevant i en deckarhistoria. 

Hur troligt är det att en kvinna som har blivit kidnappad, misshandlad, såld till prostituion och dagligen blir våldtagen fantiserar om häftigt sex på sin "lediga" tid? För mig känns det absurt.

Ibland tycker jag också att Bodil slarvat med att kolla upp bakgrundsfakta. När hon till exempel i "Nattportierns historia" skriver om SSRI-preparat så känns hela intrigen helt bisarr. Jag vill inte skriva för mycket för att förstöra för er som har tänkt att läsa boken men när man bygger hela bokens handling på en speciell företeelse borde man ha mer koll på hur saker och ting funkar. Kunskap om hur SSRI-preparat påverkar en människa torde vara lätt att ta reda på. Jag tvivlar också starkt på att det i ett kemlabb står SSRI rätt och slätt på en burk. Borde inte det inte vara substansens namn (Sertralin, Escitalopram, Citalopram) som stod på burken?

Jag är glad att jag inte lagt ner någon större tid på de senare böckerna. Det funkar som tidsfördriv men tyvärr inte mycket mer.

Hon fattas mig


När du bestämde dig för att gå
trodde du inte att du skulle bli saknad då?

När du började att planera din sorti
anade du inte helvetet jag skulle hamna i?

När du inte orkade slutföra det som var 
kunde ingen fått dig att stanna kvar?

När du lät livet rinna ifrån dig
tänkte du då någon gång på mig?

Om du nu ser mig från en himlen som mattas
kan du då förstå att du fattas?

Haiku

Det första regnet
Väcker liv i det döda
Jag sover ännu

 


Snygg och villig söker partner

Britney Spears's gonna get some. :-)
Ja, min hund alltså. Jag har äntligen funnit en hane som matchar min ståtliga Grandistik. Det blev en svart stor kille, Sveriges femte största hund förra året enligt Expressen (!). Nu inväntar jag löpet och hoppas varje dag på att finna blodfläckar i soffan.


Om

Min profilbild

Andrietta

Andrietta föddes en snöfri lördag den 11:e december 1971 på Sahlgrenska sjukhus i Göteborg. Nu har 39 år passerat och så även 25 olika boenden, flera fritidsaktiviteter, många husdjur, ett oräkneligt antal frisyrer och en stor variation av arbeten. Idag lever Andrietta med sin 15-åriga son Jesper, sin hund och sin katt i ett underbart litet hus i Dals Rostock vid foten av Kroppefjäll dit pojkvännen ofta kommer och hjälper till med huset och myser i soffan. Den äldsta sonen, Marcus, har under 19 år utmanat både hennes intellekt som tålamod och tar med jämna mellanrum tåget till utmarkerna och hälsar på sin mor. *********** På frågan "Vad är då en katastrofmagnet?" skulle jag faktiskt inte svara "Det är en sådan som jag". Jag är ju så mycket mer än bara tjejen som lyckas med det omöjliga. Jag är nyfiken, ärlig, omtänksam, intelligent, kreativ, rolig, mamma, författarwannabe, envis, hundägare och mycket mer. Jag är också otålig, rastlös, chokladberoende, osäker, fd rökare och mer därtill. Men hur kommer det sig att jag råkar ut för så mycket konstiga saker? Som ny på jobbet klarade jag av att köra över en slang på skurmaskinen. Det blev en dyr historia. Jag har sprungit in i dörrar så näsan knäckts (ja, på riktigt!). Titt som tätt trasslar jag till hela livet så det blir onödigt krångligt att reda ut. Jag tror jag vet hur det kommer sig. Jag tror att det är som Kafka skrev "Alla mänskliga misstag begås av otålighet".

RSS 2.0