Day 04 – Favorite book of your favorite series

Jag har läst Liftarens Guide till Galaxen, en trilogi i fem delar (!), som en enda bok så jag vet inte vilken del som är bäst. De måste ju läsas i ordning om man ska hänga med (fast det är ju ingen garanti för att man ska hänga med i alla fall). Tydligen har det tillkommit en sjätte avslutande del skriven av Eoin Colfer. Den heter "Och en grej till..." Kanske ska jag läsa den, kanske inte.

Hur som helst: Se inte filmen! Ingen av dem!

Day 03 – Your favorite series

Ahh, den här var ju lätt. Min favoritserie är naturligtvis Liftarens Guide till Galaxen av Douglas Adams. Den är såå bra. Även böckerna om den holistiske detektiven Dirk Gently är också helt fantastiska. Adams skrev på ett språk så olikt allt annat jag läst. Så ologiskt att det blir självklart.

Liftarens Guide till Galaxen handlar om jordbon Arthur Dent som en morgon finner att hans hus ska rivas därför att det ligger i vägen för den nya motorvägen. Hans vän Ford Prefect visar sig vara en författare från en liten planet i närheten av Betelgeuse. Han får Arthur bort från huset till puben där han säger åt honom att dricka några öl, snabbt, trots att det bara är morgon. Strax dyker det upp Vogonskepp över varje nation på Jorden, de "hängde där på himlen ungefär på samma sätt som tegelstenar inte gör" och är där för att förinta orden för att ge plats åt en ny intergalaktisk motorväg. Med hjälp av Fords elektroniska "tumme" lyckas de räddas genom att lifta med en rymdskepp som visar sig vara ett Vogonskepp. Vogonerna är inte välvilligt inställda till liftarna och tvingar dem att lyssna till Vogonpoesi, den tredje värsta poesin i hela Universum, som orsaker lyssnaren fruktansvärd smärta och kramper. Självklart klarar de sig ur Vogonernas grepp och fortsätter att lifta runt i Galaxen.
Berättaren låter läsaren också ta del av andra händelser som sker, har skett eller skall ske som har mer eller mindre med historien att göra. Dessutom får vi ta del av ovärderlig kunskap från Liftarens Guide till Galaxen, en resehandbok för intergalaktiska liftare.

Glöm inte handduken

Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times

Jag är ingen omläsare! Det finns några böcker jag läst 2 gånger och troligen kommer att läsa igen: Liftarens Guide till Galaxen, Karin Fossums och John Ajvide Lindqvists böcker. Men en bok jag läst fler än TRE gånger? Först tänkte jag att den inte finns, om man inte räknar med barnböcker för då har jag läst Jack och bönstjälken för barnen 1000 gånger eller fler. :-)

Men det finns en bok som jag faktiskt läst fler än tre gånger; Glaskupan av Sylvia Plath.
Första gången jag läste Glaskupan var 1987 i den bokcirkel min gymnasielärare i svenska drog igång. Tack Kaj-Peter! Nu var det säkert 15 år sedan jag läste den men jag såg att den finns inne på biblioteket.

Det är en sorglig berättele om en ung kvinna, Esther Greenwood, i 1950-talets USA. Esther vinner nån slag skrivartävling och får spendera en tid i New York på ett förlag som ger ut en damtidning. Hon möter där en värld och livsstil hon inte är van vid. Esther tror att hon ska hon spendera sommarlovet på en skrivarkurs men när hon kommer hem till Boston får hon veta att hon inte blivit antagen. Det är väl här, om inte tidigare, som Esthers mentala ohälsa blir tydlig. Sedan följer självmordsförsök, vistelse på mentalsjukhus och kampen mot depression och schizofreni.
En kort tid efter att Glaskupan publicerades 1963 dog Sylvia Plath genom självmord.

Nu åker jag till biblioteket och lånar boken. Här ska omläsas! :-)

Day 01 – Best book you read last year

Oj, vad lång tid som gått sedan sist. Om jag fortsätter så här kanske jag är färdig med den här listan till jul... 2014.

Den bästa bok jag läste förra året är helt klart Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist. Precis som de flesta av Ajvides böcker så är det här en vacker kärlekshistoria som behandlar vänskap, utanförskap, lojalitet, svek och detta svåra att bli vuxen. Kärleken till musik knyter samman männsikor som kanske inte alltid har så mycket annat gemensamt. Detta beskrivs med ett underbart språk och varvas med ett övermått av blod och hjärnsubstans samt en borrmaskin.

Förutom Lilla Stjärna har John Ajvide Lindqvist även skrivit Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda och andra blodiga kärlekshistorier.

"Gröt är inte gott!"

30 days of books




Jag hittade en rolig (och säkert krävande) utmaning på Bokhora. Först måste jag gå igenom alla böcker jag läst/lyssnat på det senaste året innan jag kan börja. Ja, jag återkommer om det. Så här ser listan ut.

Day 01 – Best book you read last year
Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times
Day 03 – Your favorite series
Day 04 – Favorite book of your favorite series
Day 05 – A book that makes you happy
Day 06 – A book that makes you sad
Day 07 – Most underrated book
Day 08 – Most overrated book
Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving
Day 10 – Favorite classic book
Day 11 – A book you hated
Day 12 – A book you used to love but don’t anymore
Day 13 – Your favorite writer
Day 14 – Favorite book of your favorite writer
Day 15 – Favorite male character
Day 16 – Favorite female character
Day 17 – Favorite quote from your favorite book
Day 18 – A book that disappointed you
Day 19 – Favorite book turned into a movie
Day 20 – Favorite romance book
Day 21 – Favorite book from your childhood
Day 22 – Favorite book you own
Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven’t
Day 24 – A book that you wish more people would’ve read
Day 25 – A character who you can relate to the most
Day 26 – A book that changed your opinion about something
Day 27 – The most surprising plot twist or ending
Day 28 – Favorite title
Day 29 – A book everyone hated but you liked
Day 30 – Your favorite book of all time

Råttgift och grandiskräk

-Jag tror att din hund har ätit råttgift.

Det är inte det man vill säga i telefonen till kusinen vars hund man passar, tro mig.

 

 

Så här var det: Marie skulle iväg till Vänersborg en kväll för att fika med en kompis. Saphira skulle stanna hos mig.

Jag gör sådant jag brukar göra på kvällskvisten. Eldar och, eftersom veden tagit slut, går ut och hämtar in en famn från vedförrådet.  När jag 45 sekunder senare kommer in i pannrummet står Saffe och tuggar så det knastrar. Kattmaten, tänker jag och undrar hur hundfan kunnat få upp Mjau-påsen som har en sådan där bra plast-zipper. Då ser jag att det hon tuggar på är turkost och påminner om Jespers färgkritor. Det är varken kattmat eller färgkritor. Någonstans ifrån, troligtvis under pallvagnen som jag staplar veden i, har Saffe fått tag i en bit råttgift. Först tänker jag att det inte är så farligt. Han som sålde råttgiftet sa att det inte alls var farligt för husdjur eftersom de måste äta stora mängder av giftet vid upprepade tillfällen för att det ska ha någon effekt. Dessutom så är Saphira en så stor hund att det säkert inte är farligare än en färgkrita. Men tänk om det inte alls stämmer. Jag känner hur blodet rusar runt i huvudet på mig och magen knyter sig. Ska jag ringa veterinären först och höra honom säga att mannen på Svens såg har alldeles rätt eller ska jag ringa kusinen först (hon är ju trots allt blivande veterinär) och höra henne skratta och säga något lustigt med anspelning på att Saphira äter så dåligt med mat. Jag ringer kusinen.

 

-På rikigt!?

Nej, det var inte det jag ville höra.

-Var finns närmsta veterinär?

Ja, var fan får man tag i en veterinär i Dalsland en onsdagskväll?

 

Jag ringer distriktsveterinären i Frändefors och får tag på honom efter 15 nervösa minuter.  Efter att jag berättat vad som hänt förklarar han att jag måste få henne att kräkas och att hon sedan behöver få en injektion med vitamin K rätt så snabbt. Men han var inte väldigt oroad eftersom hon är en sådan stor hund.

Hur får man då en hund att kräkas? Jo, man lägger salt längst bak på tungan och väntar.  Jag får ner en ½ tesked salt i halsen på Saphira men ingenting händer. ½ tesked till men ingenting händer. Jag tar med henne ut i hallen ifall hon skulle börja ulka men hon verkar oberörd, står bara vid dörren och viftar på svansen. Ja ja, vi kan ju lika gärna gå ut lite. Hon hinner precis utanför dörren innan hon utan förvarning lägger ur sig en turkos sörja. Aldrig har jag varit så glad över att se en spya. Att Saffe för en gång skull hade ätit rätt så bra med mat några timmar tidigare är säkert också positivt även om det nu ligger 1 meter från min ytterdörr och det fryser snabbt eftersom det är så kallt. Medans vi väntar på Marie plockar jag med pincett upp alla små bitar av råttgiftet som Saphira inte svalt utan som ligger kvar bland träflisor i pannrummet. Tack och lov var det rätt mycket som hon inte fått i sig.

 

Snart kommer Marie och tar med sig Saphira till veterinären som lovat möta upp på veterinärstationen. Hon får med sig en tändsticksask med resterna av råttgiftet så att veterinären ska få en uppfattning om hur mycket hon fått i sig. Saphira får en injektion med vitamin K och tabletter som hon ska äta i några vekcor.  Tydligen är dagens råttgift antikoagulantia som hämmar blodets koaguleringsförmåga och kan orsaka inre blödningar. Vitamin K i några veckor och några kontrollprover för att se att blodet koagulerar som det ska.

 

Nu har det gått 2 veckor hon Saffe verkar må bra. Det tog en vecka innan det var så pass varmt att jag kunde hacka loss den turkosa grandisspyan. :-)

 


RSS 2.0